Men å andra sidan är jag ensam hemma och Stina tyckte jag skulle skriva om hur underbar hon är.

Stina Viveka Bergdahl Stina är min enda storasyster och därför automatiskt min största förebild. Det finns två saker som jag älskar mer än allt annat med Stina, hennes förmåga att beskriva känslor i skrift (hon skriver otroligt fint!) och hennes danstalanger (ledsen att behöva säga det men Stina, en av dom sakerna jag saknar mest är när du försöker visa mig hur man "egentligen" ska dansa!).
Stina har lärt mig mycket.
Personligen tycker jag att Stina alltid ser bra ut, vilket hon har fått höra många gånger men skyller på att hon vet vilka kläder hon passar i. Ja, det gör hon men hon ser bra ut också, och när jag var mindre undrade jag ofta varför hon var så söt medans jag inte var det.
I tre år har hon även lärt mig vilka kläder jag passar i och nu kan jag klä mig utan att hon behöver skämmas.
I 6an lyssnade jag på RnB. Nu lyssnar jag på bra musik. Visst det är lite pågrund av mina kompisar, men det var Stina som lärde mig vad bra musik är. Tack!
Stina har också lärt mig hur man ska se ut på kort. För några år sedan frågade jag varför jag inte kunde bli snygg på kort, då försökte hon lära mig "fjortisposen". Sedan skrattade hon åt mina dåliga försök (och förmodligen blev jag lika arg som alltid då hon skrattar åt mig). Nu ser vi nästa likadana ut på alla bilder, men man är dålig om man inte ser att hon är äldre!
Det finns dock en sak kommer jag aldrig förlåta henne för.
Det var mina favoritsockar, Stina! (okej, dom var fula men du kunde ju ha frågat innan du klippte sönder dom.)
Jag saknar dagarna då vi inte har haft någonting att göra och bara mysigt tillsammans framför tv:n, för jag älskar dom dagarna.
Jag läste någonstans att syskonkärlek är den kärlek som överlever längst, och jag hoppas att när vi båda sett det vi vill av världen flyttar du tillbaka till Sverige, för jag skulle faktiskt inte vilja leva utan dig!

Ses snart, älskar dig!

Ledsen Stina, men jag tror att det blev 301 ord.